På Spåret – Om Uthållighet

Som en symbolisk gest skriver jag ett nytt inlägg på MAXXADD. Jag har inte tappat tråden, den har bara hängt löst under en tid.

Det projekt som i dagsläget fångar min uppmärksamhet är löpningen. Siktet är inställt på ett 24-timmarslopp i februari. Inför det tränar jag mycket och experimenterar en del med kosten. Allt är på lek, en mycket rolig lek. Därför är det också på fullast allvar.

“My work is a game, a very serious game.” Escher

Ur ett adhd-perspektiv händer mycket intressant när man, som jag, kombinerar ultralöpning, meditation och kostförändringar. De två första har jag insett vikten av sedan ett par år. Vad gäller kosten så är det för tidigt att säga något alls. Sedan en vecka kör jag en ganska strikt variant av LCHF och det funkar nu bra efter de första dagarnas super-irritabilitet. Det var ingen lätt sak att kapa alla snabba kolhydrater ”cold turkey”. Men nu har lusten att hetsäta chokladbollar klingat av och jag känner knappt något sötsug alls. Förhoppningsvis håller det i sig framöver.Min adhd är dock sig lik såvitt jag kan se. Ännu märker jag inget av den ”klarhet” och ”energirush” som en del menar kommer med kolhydratrestriktion. Däremot är det skönt att inte vara konstant sugen på mat/sötsaker och jag har inte upplevt några påtagligt negativa effekter ännu, så jag fortsätter LCHF-experimentet.

Att jag påbörjade det har inget med adhd’n att göra. Det är istället kopplat till ultraloppen och min tendens att ”krascha” efter 10-15 timmar. Då krampar magen ihop sig och energinivån störtdyker under en timme. Sedan är det som att springa med influensa i kroppen. Jag huttrar, hulkar och benen väger plödsligt 50 kg/styck.

Jag läste om långlöpare som istället för kolhydrater använde fett som primär energikälla, och att det löste många problem som liknar de jag har. Det var därifrån inspirationen kom att testa för egen del. Och har man adhd så faller det sig naturligt att gå ”all in” så vanlig LCHF kändes lite för halvdant. Istället siktar jag på en s.k. ketogen diet . Om det funkar för mig som löpare så kommer jag kunna springa timme ut och timme in på kokosolja och majonäs och ha en jämn energinivå helt utan sockertoppar/bottnar.

Om det påverkar adhd’n får vi se. Att det kan bli så är helt klart. Eftersom jag är en outtröttlig fritidsforskare hittade jag snabbt den HÄR artikeln som diskuterar kopplingen mellan ketogen diet och neurologi. Onekligen intressant.

Nåväl, nu har jag re-aktiverat MAXXADD och därmed bevisat för mig själv att jag kunde komma upp på spåret igen. Inte för att jag var särskilt inspirerad att skriva, men som en övning i uthållighet.

Puh, det är lättare att springa än att producera text i sin relativa ensamhet.
Nu ska jag dricka lite vispgrädde.
Skål.