Lämna en kommentar

Matteprov och Självbehärskning

Susanna Birgersson skriver idag i DN en text om att Självbehärskning är viktigare än matteprov. Rätt så, men naturligtvis gammal skåpmat. Att barns förmåga att lära in kunskap står på en grund av känslor och icke-akademiska förmågor är självklart, men att skolan skulle lägga krut på detta är långt ifrån givet. Istället förutsätts barnets vuxna omgivning – familj, bekanta, grannar – ha fixat detta så att barnet, när det kommer till skolan, är redo för renodlad ”kunskapsinhämtning”. Det är dom förvisso, men…

Olika barn är olika redo och därför lär de sig olika fort och på olika sätt. Det här är skolan extremt illa konstruerad att möta och därför blir resultaten ofta en besvikelse. De felaktiga slutsatsen vi drar är dock att barnen inte klarar av skolan när verkligheten snarare är att skolan inte klarar av barnen. Det enda ”felet” på ungarna är att de inte fungerar på det sätt vi önskar och förväntar oss. Till exempel: samhället, och därmed skolan, kräver i allt större utsträckning att vi är självreglerande/självgående individer som oavsett miljön kan sätta upp våra individuella mål och strukturera vår tid och våra handlingar så att vi når dessa  mål. I samhällets arbetsbeskrivning läggs alltså tyngd på individualitet, behärskning, långsiktighet, planeringsförmåga, impulskontroll och målmedvetenhet. Lite krasst kan man konstatera att detta är motsatsen till det som kännetecknar elever med adhd-fungerande.
Sedan undrar vi varför just dessa elever ökar i antal och får allt svårare att prestera som förväntat. Det är inte så fasligt begåvat.

Vi ska också ställa dessa krav mot det ständigt växande behovet av mindfulness, att leva i nuet och att finna lyckan i de små tingen i vår nära omgivning. Riktigt små barn är skickliga på detta då deras hjärnor fungerar mindful by default. Alltfler vuxna inser att detta är något man saknar i tillväxthysterins ångest- och utbrändhetskultur där de enda pussel man lägger är s.k. livspussel där all prestation ska struktureras och administreras. Mer lek och spel blir det inte. Man lägger mycket tid och pengar på att hitta den förmåga som kulturen och samhällets krav rationaliserat bort.
Mellan de små och de vuxna står ungdomar som med alla medel ska formas till arvtagare av denna hysteri, och det är avgörande att de fostras rätt. Misslyckas vi så stagnerar samhället och vi får inga pensioner, ingen trygghet.

Haken i det hela är följande; om vi tar det Birgersson skriver på allvar och faktiskt utbildar barnen i att stanna upp, att se sig ikrig och att leva mer här och nu, då utbildar vi människor som redan från start kommer ifrågasätta poängen med hela systemet. Det blir svårt att motivera elever som njuter av andras sällskap, att leka och av den vackra sommardagen till att stänga in sig på kammaren och plugga in fakta OM denna verklighet så att de kan få fina betyg om 3 månader så att de kanske kommer in på en annan utbildning om 2 år så att de ökar chansen att få ett bra jobb om 6 år så att de kan tjäna tillräckligt mycket pengar att kunna resa på solsemester med vänner och familj. För den 12-åring som har förmåga att stanna upp och tänka efter blir detta absurt. Det man förväntas jobba hårt för i många år (tills pensionen) finns ju redan här, utanför dörren.
Det är precis samma sak som man  nu ska avstå ifrån så att man istället  kan få det om ett decennium. Verkar det logiskt?

Så är vår tankevärld uppbyggd och det är i denna som man blir framgångsrik genom att avstå från godis nu så att man kan få mer godis imorgon. Dessvärre upptäcker många att det man trodde var den slutgiltiga belöningen mest var ett sidospår. När man sedan bränt ut sig på att spriga vilse  inser man att den riktiga belöningen fanns framför ögonen hela tiden. Den insikten vill vi inte att nästa generation får för tidigt. Då blir dom lata, improduktiva, flamsiga, oansvariga och svårstyrda. Litegrann som om dom hade adhd allihopa.

Att vara nöjd med det man har här och nu är det mest samhällsomstörtande och revolutionära man kan hitta på. I det perspektivet är min kurs i Mindfulness för Rastlösa en mycket subversivt och farligt projekt.
Det känns inspirerande.

Annonser

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s